Blogg: ”Därför är Stockholm singeltätast i världen.”

Stockholm är enligt uppgifter världens mest singeltäta stad.

Jag tror att jag vet varför.

Egentligen är det rätt sjukt. Gång efter gång så hamnar svenska män och kvinnor i det absoluta toppskiktet när diverse tidningar världen runt ska göra listor över världens vackraste och mest eftertraktade folk. I Stockholm finns det EN MILJON singlar – bara i Hornstull. Det finns fler av det ”eftertraktade folket” i Stockholm än någon annan stans i världen. Det fullkomligt VIMLAR av begåvade, framgångsrika och vackra människor i den här staden. Ibland blir det så påtagligt och påfrestande att jag tvingas resa över till Finland bara för att få vila ögonen lite.

Trots scenariot ovan så har alltså Stockholm flest singlar i hela världen(!) 64 procent av hushållen i Stockholm är singelhushåll. Hur kan det komma sig? Det borde ju finnas oändliga valmöjligheter oavsett vad man har för preferenser. Eller?

Så vad är det som gör att Stockholm hamnar högst upp i hela världen på listan över flest personer i en stad som inte hittat någon att dela livet med?

Är vi bortskämda och tar det resten av världen ser hos oss för givet? Lever vi tack vare vårt digra utbud mer i tron att gräset är grönare på andra sidan? Har Hipsternytt (läs: Nöjesguiden) sagt att det är ute att dejta? Eller är det så enkelt att karriär är viktigare än kärlek i Stockholm? En annan teori är att Stockholmaren, unisont drunknat i sin smartphones och gått in i ”selfie mood” där kärleken till hen själv och hens frihet blivit högsta prioritet och så gigantisk att tanken på att dela livet med någon och behöva kompromissa känns otänkbart?

Jag har inga svar på de där frågorna men jag tror ändå att det handlar om någonting helt annat.

Rädsla.

Vi är rädda för att vara sårbara. Tappa kontrollen. Förlora ansiktet.

Vi får panik av tanken på att bli dissade och stå nakna, förnedrade och utlämnade framför personen du tog dig mod att gå fram till för att säga hej.

Det här är väl inget unikt för just Stockholm, säger du. Well. I en stad där så mycket kretsar kring ytlighet och ständigt handlar om vad som är rätt eller fel, inne eller ute, där ängsligheten över att inte vara cool är större än viljan att våga vara sig själv, skapas en massa osäkerhet.

Stockholmarens JAG och självkänsla urholkas på ett helt annat sätt än i mindre städer.

Stockholmaren borde raka av sig sitt hipsterskägg, elda upp sotarmössan och hitta en egen identitet. Leva sitt liv, inte någon annans.

För är man ängslig och osäker så chansar man inte. Man tar det säkra före det osäkra. Håller sig på sin kant. Man går ABSOLUT INTE fram till någon man inte känner och pratar! Tänk om någon ser eller hör. Pinsamt! Och man lär ju ändå bli dissad?! Eller?
Så. Bättre att förekomma än att förekommas. Vi gör som alla andra. Spelar coola, upptagna och ointresserade. Att vi alla innerst inne vill träffa den stora kärleken och dela livet med, bortser vi från. Om vi inte chansar så riskerar vi ju ingenting. Vi är trygga. Och förresten är säkert den där personen helt humorbefriad, luktar pölsa, har talfel eller är inte singel.

Det får vara nog nu. Nu tycker jag att vi Stockholmare skärper till oss och skapar en mer levande stad. En RIKTIG storstad. Om inte för vår egen skull så för att undvika att behöva skapa en omvänd kinesisk enbarnspolitik för att säkra återväxten.

Släpp garden. Öppna upp dig. Våga var dig själv även om det gör dig annorlunda. Du lever bara en gång.  Chansa lite i livet. Bjud på ett leende nästa gång du möter någons blick på bussen. Släpp mobilen och se dig omkring. Leta inte rutinmässigt en tom fyra på tunnelbanan. Starta en konversation med någon du inte känner.

Vad är det värsta som kan hända?

Mårten Andersson – singel

Mårten Andersson

X