Blogg: ”Jag HATAR dig!!”

Jag HATAR dig!!! Alexandra Pascalidou lämnar ”Ring P1”, Camilla Läckberg lämnar Instagram och komikern Sissela Benn talar ut om hatet mot karaktären ”Filippa Bark”. Micael Bindefeld tar på sig Davidsstjärna, folkkära David Hellenius förvandlas på en millisekund till kvinnohatare efter en sketch i TV4 och Sverigedemokraterna spås av en amerikansk forskare få över 20% i nästa val. Judiska gravstenar vandaliseras och sprayas ner med hakkors. För att inte tala om alla dödliga attentat som grundar sig i främlingsfientlighet.

Alla de här exemplen, oavsett tyngd, har en gemensam nämnare – HAT.

HATET (jag skriver alltid HAT i versaler för att det ska ges den tyngd det faktiskt har) bara växer och växer i vårt vackra fina Sverige.

HATET verkar numera lika naturligt för hundratusentals svenskar som att borsta tänderna. När blev det så här? När blev HAT större än kärlek? Varför HATAR så många idag? Och än mer intressant – vad gör vi åt det?

Jag har själv fått utstå en massa HAT genom åren. Folk som hört av sig för att håna eller berätta att de HATAR mig. Allt som oftast är det människor som aldrig har träffat mig. Som inte vet någonting om mig. Ju mindre de vet, desto mer säkra är de på sina ”sanningar”. Många gånger är de här personerna fullständigt rabiata. Som att de kokar!

En viss del av HATET handlar såklart om avundsjuka, en annan om projiceringar och sen har vi det där med okunskap och fördomar. Sen får vi inte glömma arv och miljö men oavsett vad HATET bottnar i så kommer det fortfarande komma ut som HAT. Och HAT föder HAT. Det blir som en löpeld.

Vi måste göra något. Vi KAN göra något. Men det måste göras rätt – från grunden.

Jag tror att det är rätt enkelt egentligen.

En människa som mår bra HATAR inte.
En lycklig person attackerar inte andra människor.
En person i balans lägger sig inte i andra människors liv och ger ”order” om hur den personen ska leva sitt liv.

Det är viktigt att betona tycker jag. En människa som mår bra HATAR inte.

Om vi är överens om det så finns ju hopp, eller hur? I så fall har vi ju också identifierat ett av de största problemen med HAT.

HATET som sprids handlar om att folk inte mår bra. Så då behöver vi bara se till att fler människor mår bra?

Självklart och tyvärr lär det nog alltid finnas misär på jorden MEN jag är fast övertygad om att väldigt många av de HATARE som bara blir fler och fler går att vinna tillbaka. Det är ändå Sverige vi pratar om. Vi bor i ett land där vi har det förhållandevis extremt jävla skitbra! Vi är inte i krig, dör i ebola eller AIDS och barn dör inte av svält. HATET här känns därför som något slags LYXHAT som borde kunna botas rätt enkelt.

Jag vet av egen erfarenhet hur lätt det är att (omedvetet) fly från sina problem. Det är mycket tryggare att låtsas som om att man inte har problem än att gräva i dem. Det är lättare att gå på som man alltid gjort istället för att trampa nya, okända stigar. MEN – ”you can run, but you can’t hide”.

Den som inte dealar med sin skit kommer att gå genom livet och må dåligt och i värsta fall HATA. Det är väldigt svårt att glädjas med andra eller att älska någon om man föraktar sig själv.

Det första steget är insikt. Att förstå att man HATAR.
Därefter kommer nästa steg – mod.
Du bestämmer dig för att våga. Att börja må bra genom att sluta fly. Du är ärlig mot dig själv och en gång för alla tar du itu med varför du har låtit sitt liv gå så långt att du har blivit en person som sprider HAT. För det är ingen annans fel.

Om du HATAR så handlar dina problem inte om någons hudfärg eller att någon tar för mycket selfies. Ditt problem är DU. Och fram tills du inser det så kommer alla vi andra vara uttryck för din frustration. Ditt HAT.

Men nu har du bestämt dig. Du vill sluta HATA.

Att göra den resan tar tid och är tuff men belöningen är fantastisk. För när du slutar fly så slutar också till slut dina problem. Källan till HATET där i det mörkaste djupet, under ytan, kommer till slut att sina.

Det finns inga problem kvar. Hatet är borta. Du ler.
Du trodde inte det var möjligt men det är det.

En sån här resa gör man inte i en handvändning eller ensam så här kommer mitt förslag – TERAPI till folket.

Låt terapi bli en del av schemat i skolan och då pratar jag inte bara om ”problembarn”, inför obligatorisk terapi på samtliga arbetsplatser, fixa ett politiskt beslut som gör terapi avdragsgillt.

Om vi kan få skattelättnad för städerskor och byggarbetare kan vi väl för fan få dra av terapi? Kalla mig naiv men jag tror att vi på sikt har mer nytta av terapi än att tjäna några tusenlappar på att fixa nya skåpluckor i köket.

Jag förväntar mig inte att det här kommer lösa ALLA våra problem i Sverige men ju fler vi är som mår bra och sprider kärlek, desto svårare kommer HATET ha att nå fram.

KRAM
Mårten Andersson

Mårten Andersson

X