Mårten Andersson

Menu

Konfrontera mera!

På gott och ont, mest på gott skulle jag säga, så brukar jag konfrontera personer i mitt umgänge. Det låter kanske som att jag söker bråk men det är inget jag gör för att provocera, tvärtom.

Det låter mycket mer offensivt och aggressivt än vad det faktiskt är. Jag går inte upp till random människor på stan och förklarar vad jag anser att de har för brister och vad de borde jobba på i sin personliga utveckling J. Det vore ju hyfsad hybris och inte speciellt trevligt. Jag pratar enbart om folk i ens närhet här – vänner, familj och kanske arbetskamrater. Kort sagt – personer man vill ha en så bra relation med som möjligt.

Den här inställningen till vänskap och relationer verkar dock väldigt sällsynt. Jag slås ofta av hur ensam jag verkar vara i att ge mina kompisar eller bekanta feedback eller ”speglingar”. Visst har jag gjort ovanligt mycket terapi genom åren och lärt mig att konfrontera både mig själv och andra men jag blir ändå förvånad över hur otroligt ovanligt det verkar vara för människor att ge personer man tycker om, och bryr sig om, feedback. Något som personen i fråga skulle kunna jobba med.

Jag vet inte varför det är så här ovanligt men en gissning är att det är väldigt svenskt att knyta näven i fickan men inte säga något. Eller så handlar det om rädsla? Rädsla för bråk eller att göra någon ledsen. Konfrontera som ord har ju en tydlig känsla och klang av bråk. Fast det behöver ju inte alls vara så. Min uppfattning är tvärtom att folk oftast blir väldigt tacksamma när jag ger dem feedback. Första reaktionen är att de blir lite paffa och brister ut ”Oj, det har ingen sagt till mig förut” och sedan blir eftertänksamma och glada. Att konfrontera någon görs ju inte för att bråka eller i ett försök att såra utan för att lyfta både personen och ens relation med den personen. Det är alltså en investering i vänskap J

Jag har en kompis som i sin tur har en väninna som tydligen ALLTID bara pratar om sig själv och aldrig ställer några frågor. För mig är det lika absurt att man vill ha en sådan vän som att man inte säger ifrån så när jag fick höra henne klaga över situationen så frågade jag:

”Men har du tagit upp det här med henne?”

”Nej det har ju inte gjort.”

”Va? Varför inte? Du trivs ju bevisligen inte i er situation men du vill fortsätta vara vän med henne. Det är väl bara att vara rak och ärlig?”

Men för min kompis var det inte alls lika enkelt. Hon kände sig obekväm med att kritisera sin vän och valde därför hellre att fortsätta sitta timme efter timme och se sitt liv passera revy medan hennes vän babblade på i vanlig ordning.

För egen del skulle jag aldrig kunna tänka mig att ha en relation där jag var någons statist i filmen om dem själva. Jag har nog en lite för offensiv attityd ibland (som jag jobbar på) men motsatsen i just det här fallet är inte bättre. Snarare sämre. För även om jag ibland kanske chockar folk med min feedback så har jag väldigt många fina nära relationer. Just på grund av att vi lärt oss att spegla varann. Jag är självklart lika öppen för att FÅ feedback som att GE.

Väldigt många verkar alltså livrädda för att konfrontera sina vänner med konstruktiv feedback. Jag förstår inte riktigt varför. Det vore väl en sak om man skrek ”MEN HÅLL KÄFTEN KÄRRING!!!” när ens vän ännu en gång börjat någon Ben Hur liknande harang om sig själv. Men så behöver det ju inte vara. Kritik kan ju ges på både hårda och mjuka sätt?

Man bör ju alltid undvika att attackera med ”fakta” av typen ”Du är si” eller ”Du är så” (vilket såklart inte stämmer utan är en helt subjektiv uppfattning) och istället försöka förmedla det man vill säga mjukare och ödmjukare; ”När du gör si, känner jag så” eller ”Jag upplever att du…”

Ett ännu mjukare sätt att konfrontera varann med konstruktiv kritik som jag lärde mig från ett par som jag känner är att öppet fråga varann FÖRE man säger det man har på hjärtat: ”Är du okej med att jag ger dig lite feedback?” Det kändes väldigt fint och ödjmjukt tyckte jag. För ibland kanske man inte är öppen för kritik även om man är en öppen person.

Att däremot som många väljer – att INTE säga något alls är ju både att göra personen, sig själv och ens relationen en björntjänst.

Så konfrontera mera 😉

Kram

Mårten

 

Categories:   Blogg